.

från hjärtat...

Jag älskar att dansa, det finns verkligen ingenting bättre. Men när gnistan försvinner vad gör man då?! Just nu har jag verkligen inte den motivation och glädje för dansen som jag brukar ha, och det gör det hela mycket svårare att bestämma sig för vad jag ska dansa i höst. Just eftersom att motivationen och viljan går lite upp och ner nu. Vissa dagar vill jag dansa hur mycket som helst och vissa dagar inget alls. Lite frustrerande är det allt.

 

Jag är rädd att göra Irina besviken, dem jag dansar med och mig själv besviken för att jag inte riktigt har viljan att kämpa varje gång. Det är jättejobbigt. Men jag gör mig själv besviken varje gång jag står över nåt på lektionerna, främst diagonalerna. Jag vet att det är bättre att vara med och misslyckas än att inte vara med alls. Jag VET det. Men det är nåt inom mig som tar emot... Jag är rädd att misslyckas, att göra bort mig. Att folk ska tycka att jag är dålig. Att Irina ska tycka att jag är dålig, att hon inte vill ha med mig i hennes grupper längre. Rädd att göra folk besvikna av att inte klara av vissa grejer som dem tror att jag ska kunna. Klarar inte av de höga kraven och pressen som finns. Den enorma prestationsångesten som kommer varje gång. Ju mer jag står över desto svårare är det att vara med igen. Och ju mer jag står över desto mer opepp blir jag på att dansa. Måste övervinna min rädsla för att misslyckas. Och min rädsla för Irina när det gäller diagonaler eller dansa för henne överhuvudtaget. Måste. Måste. Måste. Det får nog vara mina mål denna termin.

 

Jag blir dock kvar på alla kurserna denna termin ändå, men jag känner mig så fruktansvärt dålig hela tiden, på allt. Det är så himla jobbigt! Men jag får kämpa på ändå och försöka uppnå mina mål.

 

Fake it til you make it.

 

 

Åh, kämpa Carro!! Jag tror inte någon kommer att tänka att "shit vad hon är dålig", det är dina egna hjärnspöken! Spräng dem! Få dem att gå och gömma sig! Visst, det kanske går skitdåligt, men hur ska du kunna bli bra om du inte övar? Så måste jag tänka på dansen dagligen här, även om jag helst vill försvinna genom golvet så kämpar jag vidare. Det ser förjävligt ut, jag vill börja grina, men jag kämpar, för jag kan! Jag vet att jag kan! Och jag vet att du kan!!!

"Failure is one step toward success"

KRAM!

Finaste du! Det där suger så himla mycket. Men var med, och var med för din egen skull. Det är det som är fel. Du tänker att du ska vara bra inför andra när hela syftet är att du ska ha roligt och må bra själv. Jag hade en fantastisk danslärare tidigare som alltid sa att det bästa man kan göra är att göra fel. "Gör hellre riktigt stora fel än att göra litet och rätt".
Och glöm aldrig att en bra dansare inte behöver vara en teknisk dansare, en bra dansare är en dansare som älskar att dansa och visar det.
Styrkekramar!
/ Jennie