.

Lite tankar och funderingar kring skolan, vänner, träning, sommaren och hösten. Jag behövde helt enkelt skriva av mig lite... Läs om ni vill och orkar!
-----
Vi har otroligt mycket uppgifter/prov att göra i skolan just nu. Verkligen. Så fort man gjort klar en uppgift så är det bara börja med nästa, osv. Men på något sätt så gillar jag det, det går bra att göra så. Visst klagar jag lite under skrivandets gång, men jag gör ju alltid klart uppgifterna. Det känns bra. Och jag känner att jag har en helt annan inställning på den här terminen, jämfört med de andra när jag gått på komvux. Jag känner mig mer motiverad, jag vet vad jag vill med pluggandet, på ett ungefär iallafall. Jag gör allt, kanske inte på en gång, men iallafall inom tidsramen typ. Jag ligger inte direkt efter i någon kurs, och jag har ändå sju kurser. Det tar på krafterna att plugga med andra ord, men jag trivs så otroligt bra på komvux, och jag vill att min sista termin (Ja, det är min sista, för alltid!) ska bli ett minne. Ett underbart ett, som jag bara kan se tillbaks på och le och vara stolt över mig själv. Jag har roligt i skolan, jag känner mig motiverad och inspirerad till att plugga. Det är faktiskt lite konstigt för att vara jag, men denna terminen känns så härlig och lätt. Sedan att lärarna är toppen, de flesta iallafall, och verkligen finns där för en och de är bara så otroligt glada jämt. Underbart! Sedan har jag ju vännerna som jag funnit, vissa träffade jag i början av min komvux-tid och vissa träffade jag i höstas/nu i våras. Vi har blivit som en liten grupp där nere, np-gruppen som vi kallar oss. En enda stor kärleksfull familj typ! Vi är i alla olika åldrar, men ändå går vi alla ihop så bra trots att vi är så olika också. Jag trivs där bland dem, de är dem som gör att jag orkar ta mig till skolan och gå på mina lektioner. Jag går tillochmed dit när jag inte har några lektioner, bara för att få träffa dem. De får mig att må bra, dem skulle bara veta. De betyder otroligt mycket, jag gillar dem! Vi har kommit varandra väldigt nära, vi finns där för varann och stöttar när det behövs. Det jag tycker är lite roligt är att jag dras till de äldre i gruppen, de är dem jag "umgås" mest med nästan. Jag vet inte varför det är så, kanske att det finns en trygghet där, eller är det bara så att jag gillar att prata med dem. De förstår mig, lyssnar och finns där stöttande, men det gör ju även de i min ålder. Men, Junia och Marie, de två känns som att jag fått en annan kontakt med. Vi klickade direkt så att säga, jag gillar dem otroligt mycket. -Tack för att Ni finns!

Och min fritid som består mest av att plugga, HAHA, men även av att träna. Jag älskar verkligen att träna. Mitt ställe är Parkbadet, där hör jag verkligen hemma. När jag började träna där våren 2006, så trodde jag väl aldrig att jag skulle bli så fäst i stället. Passen, personerna och att jag en dag skulle stå där själv som instruktör.. Mycket som har hänt! Passen som gäller för mig nu är step/styrka och ett styrkepass, även danspasset när jag kan. Step up är verkligen ett pass i min smak, jag älskar det. Uppbyggnaden av passet, jag älskar att skutta på den där brädan. Upp, ner, åt sidan, över och runt. Det är galet roligt, man måste verkligen ha kontroll på fötterna om man säger så. Det blir jobbigt, svettigt och härligt. Sen är jag sådan att jag kör 100% varje gång, alltid! Jag kan inte köra lungt, då är det ingen vits för mig att vara där. Jag är där för att träna och ha roligt! Och jag har även nyligen upptäckt styrkepasset, jag vågade mig på det. Det är också ett pass i min smak, jag behöver det verkligen. Lite styrka är bra i allt, och jag behöver få lite styrka i kroppen. Detta är superbra, och det är ett otroligt roligt pass. Jobbigt är det allt, men träning ska vara jobbigt. När det blir en utmaning, det är då det är roligt! Jag älskar det. Sedan är det en grym instruktör på detta pass och även step/styrke-passet. Favoriten Päivi, jag älskar ju hennes upplägg av passen. Det är helt fantastiskt! Hon har en jäkla energi som hon sprider ut och hon är så otroligt peppande. Jag får sån träningsglädje av henne, jag skulle kunna träna för henne en hel dag utan att tröttna. Hon är Bäst! Jag har gått på hennes pass några terminer nu och jag kommer garanterat gå flera år till. Träning när den är som bäst. Också har vi dansen, som jag tyvärr inte har hunnit med så mycket pga massa annat just nu. Men för mig är dans verkligen någonting jag ska satsa på i framtiden, helt klart. Jag älskar att dansa, jag blir en helt annan person när jag dansar. Man släpper allt med vad verklighet är och drömmer sig iväg till de stora scenerna. Man dansar från hjärtat och uttrycker sina känslor med dansen, riktigt häftigt. Verkligen en magisk känsla. Jag älskar det, dansen får mig att må så bra. Jag får vara mig själv och göra det jag vill med dansen, att stå där på golvet och VÅGA göra det. Hitta sin egen stil. Jag får bara ur mig att jag älskar det, för det är en helt otrolig känsla. Och att dansa inför publik är en obeskrivlig känsla, det är magi! Den kicken man får alltså, gud.. Jag har ju inte uppträtt inför stor publik, men på stan här i viken har jag dansat. Och efter uppvisningen så skrek mitt hjärta direkt; DET HÄR VILL JAG GÖRA OCH LEVA PÅ! Det är en av mina högsta drömmar, att utvecklas och bli så grym att nån gång i framtiden stå på de större scenerna och dansa och framförallt beröra andra! Ett mål att kämpa mot...

Och mina vänner, som bor lite utspritt överallt i detta avlånga land.. Framförallt så menar jag speciellt nio vänner som jag kommit enormt nära. Vi nämns vid namnet Glada gänget, även som galna av vissa. Vi är väldigt olika men ändå så himla lika. Även här är det olika åldrar, allt från 14 till 21 år, här är dock jag äldst. Vi hör ihop, det gör vi verkligen. De här vännerna betyder verkligen allt för mig. Allt vi varit med om, på så kort tid också. Vi har varit ett gäng sedan sommaren 2008 bara, sen har det fallit bort och tillkommit några. Men det känns som om vi alla känt varann hela livet, det känns verkligen så när vi är med varandra. När vi träffas så är det bara VI och inga andra, allt kretsar kring oss. Våra rosa armband, som sitter runt armen på oss alla, det är kärlek. Ett band som håller oss samman. En för Alla, Alla för En! Känslan att umgås med Er är oslagbar, tack för att Ni finns i mitt liv! Micke, Mika, Emma, Annika, Sara, Bonnie, Jennie, A-K och Lollo! ...fast just nu känns det som jag tappat kontakten med de flesta, men det blir nog bra när vi ses igen... Jag älskar er! ♥

Sommar, sommar, sommar! Just nu känns det bara så himla avlägset.. Men jag längtar verkligen, åh. Klarblå himmel, solen skiner och det är varmt. Lättklätt med shorts och linne i somriga färger, tygskor och solglasögon. Gud vad härligt! Springa ute sent om kvällarna, utan att frysa och att det inte blir mörkt. Det är livet, underbart. Lukten av nyklippt gräs, blommor och få den solbrända huden. Jag vill ha sommar nu! I sommar väntar en utlandsresa med familjen, en pridevecka med gänget och en dansvecka på BSC. Inga fler planer finns för tillfället, lite tidigt ännu att planera också. Men jag vet att den här sommaren inte komma bli som förra årets, jag har inte råd med det och inte tid heller tror jag. Känner att jag måste börja släppa på allt som har med konserter att göra, eller inte allt men minska nåt enormt iallafall. Jag kan tyvärr inte hålla på såhär hela livet. Konsert efter konsert efter konsert. Det håller inte i längden. Men det är ju mitt liv just nu, det är så jag får energin, det är så jag laddar om. Släpper verkligheten för en stund, träffar mina förebilder och de ger mig sådan energi, kärlek och framförallt ork att fortsätta kämpa. Men jag tror ändå att jag kanske inte behöver vara på allt, lite kan jag ju ha kvar och åka runt på men släppa en del. Prioritera liksom, det ska jag göra i sommar. Det låter som en fin plan, hoppas bara att jag ska hålla det också.

När komvux-perioden slutar till sommaren så har vi ju hösten sedan, vad händer då?! Jag har planer på högskolan, jag ska såklart söka in igen. Jag kom ju in nu i våras men jag valde att gå kvar på komvux främst för att få läsa Svenska C och språkkurserna (franska och tyska). Jag ångrar ju inte mitt val iallafall. Men jag lär släppa tryggheten på komvux och ge mig ut i vuxenvärlden. Jag vet inte riktigt hur jag känner inför det. Visst vill jag ha en utbildning så jag kan börja jobba och tjäna ihop massa pengar, så jag kan flytta till Stockholm! Det kommer nog med tiden, men det känns nästan som att nu måste jag komma in på en utbildning och tacka ja, så det blir klart nån gång. Så till hösten sker det, om jag kommer in vill säga. Program som jag söker är ekonom och sjukgymnast. Väldigt olika. Ekonom går i första hand, tror jag iallafall. Sedan tänkte jag om det går att jag ska läsa lite språkkurser på sidan av, men det visar sig. Beror ju helt på vart jag kommer in. Jag har ju inte skickat in ansökan än men det är väl städerna Stockholm, Uppsala och Gävle som gäller. Och jag tror dock att jag bara kommer in i Gävle pga mina betyg. Vill inte dit, men det får gå isåfall. Och jag tänker börja dansa till hösten också. Det beror ju också lite på vart jag hamnar, det är ju dyrare att dansa i Sthlm/Uppsala än i Gävle. Men jag är sjuktsugen på 10-dans (let´s dance-danserna), jag tror jag ska testa på det. Även balett och jazz. Men ja, det beror på vart jag kommer in och hur programmet ser ut. Det blir spännade och se hur allt blir till hösten!