.

För en vecka sedan så släppte Ida Long sin andra skiva, Rainbows & Tears. Och den har gått på repeat här under hela veckan. Så. Himla. Bra. Det är så fint när man lyssnar på en skiva och alla låtar är bra. ALLA. Det finns ingen som jag hoppar över utan jag lyssnar igenom låt för låt. Och jag älskar den. Gillar verkligen texterna så mycket. Och så mycket känslor. Så äkta. Det gillar jag, att låtarna framkallar en del känslor som man kanske inte var beredd på. Så fint på nåt sätt. Ida har verkligen lyckats så bra med den här skivan, all tid och arbete som hon har lagt ner på den. Så värt all väntan. Man vill ju bara höra mer och mer..

 

Blev så glad när jag hörde Mannen på taket. De var ju en av låtarna som Ida sjöng på lucköppningen i Gävles levande julkalender, som jag älskade från första stund. SÅ bra! Så fint att höra Ida sjunga på svenska också, det händer inte ofta. Något hon gärna får göra oftare. Och när jag lyssnar på We Got så får jag ett sånt där fånigt leende på läpparna, blir så glad av den och det känns fint. Och Take Me To The Woods, så himla bra låt. Rivers och Woman, två otroligt fina låtar verkligen och texter. Och Rainbow och (I get so) Dramatic får mig bara att vilja dansa, typ nyss, åh! Gillar ju såklart de andra också.. Baby Gone, Chaparone och Wolf. Mycket bra ju!

 

Under åren som gått så har jag förälskat mig i hennes röst, verkligen. Det kanske låter urfånigt men ja, då får det göra det. Ida har en speciell och unik röst och för mig så går det verkligen hem. Jag lämnas aldrig oberörd efter något Ida har skapat. Ida är fantastisk, och jag slutar aldrig förvånas över hur bra hon är. Hon imponerar varje gång. Allt hon gör blir så magiskt! Hon kan allt. Hon har allt. Hon är allt. ♥

 

Mina två absoluta favoriter på skivan som jag fastnat lite extra för: